Ikväll har jag träffat en liten 9 dagars gammal kille, så söt! Fastän bäbisar är så små har de allt, och inte minst har de hela livet kvar. Hur långt eller kort det än blir, så är allt kvar att upptäcka! Det är inte omöjligt att han får leva in på nästa århundrade, cool tanke. Undra hur Sollentuna ser ut då?! :) Om nåt hus av alla som finns nu står kvar? Han kanske kommer odla sparris på månen när han blir pensoionär?? ;) Ja vad vet jag..??

Igår va jag på begravning, det var en gammal man som hade levt ett långt liv här, men som nu har fortsatt till himlen. När jag tänker på honom så tänker jag på att han var så vänlig, kärleksfull, glad och alltid kämpade på. Det va så typiskt Hans att le och tänka på andra, vecka ut och vecka in. Trotts att han fick va med om en del jobbiga saker i livet.
Jag bestämde mig igår för att ta den gamle mannen till föredöme och hoppas att jag lämnar efter mig lika många vänliga, goda hoppfulla ord som han gjorde!

Det är bara att leva här och nu, och lita på att Gud har koll på läget.
Och imorgon hoppas jag att jag och mitt "Helo Kitty paket" gör succé på min systerdotters fyraårskalas.
Det blir grejer det. God natt!