Vi hade 24/3 bön i kyrkan för ett par veckor sedan.
Det innebar att vi hade bön dygnet runt i tre dygn. Vu hade gjort i ordning ett bönerum i kyrkan med diverse kreativa inslag som kunde inspirera till bön. Att skriva eller måla på vårt böneklotterplank, en dokumentförstörare att skriva ner och lämna saker till Gud som man ville lämna bakom sig, och en hel del andra saker fanns där inne.

En natt var vi flera ungdommar som bad tillsammans. Då läste Agnes ett bibelord från en bok i Gamla Testamentet som heter Mika. Han var en profet, någon som hörde från Gud och talade till folket. Jag tror det var många som kände att det där bibelordet träffade hjärtat den där kvällen i bönerummet. Som om Gud ville säga något till oss där och då. Fast Mika skrev de där orden för flera tusen år sedan. Det är så coolt med bibeln, att den fungerar så. Gud talade då, och han fortsätter tala sitt ord idag.

Har något Bibelord talat särskillt in i ditt liv någon gång?
Vad säger de här orden dig idag?

Men jag, jag skall skåda efter HERREN, jag skall hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud skall höra mig. Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus.

(Mika 7:7-8)