Idag har jag promenerat genom skogen i ett soligt, ljust och vackert vinterlandskap.
Den här vintern är den mest snörika och kalla som jag kan minnas.
Men nu när vi är på "andra sidan" nyårshelgen så älskar jag att köpa lökväxter och dekorera med hemma. Att se livet spira i en karg och kall vinter ger hopp! Även om det fortfarande är kallt och snöigt ute så vet vi att våren är på väg. Snart är ljuset tillbaka!

Med jämna mellanrum så står man vid ett vägskäl där man inte vet riktigt hur man ska gå vidare.  
I Psaltaren och ordspråksboken står livet beskrivet som en stig. Jag gillar den bilden. En motorväg är förutsägbar och man ser långt frammåt hur den väl tillrättalagda vägen går. Men en stig är oförutsägbar, den bjuder på äventyr och nya upptäckter. Och om man inte vandrat där förut vet man ofta inte vilka kurvor  eller backar som ligger framför. Jag tycker det är en ganska rättvis bild av våra dagar här..
När man kommer till de där lägena av brist på kontroll, då är det skönt att lita på att Gud. Han visar inte allt på en gång. Han leder oss ett steg i taget.  

De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd. (ord 4:18)