Jag har ett favorit TV program.
Med risk för att låta "överpretto" (väldigt pretantiös) medger jag här och nu att det är Korrespondenterna på SVT. Och idag har jag upptäckt att jag har ett favorit radioprogram också, trotts att jag sällan lyssnar på radio. Men idag gjorde jag den livsomvandlande upptäckten, det finns något som heter Radiokorrespondenterna på SR P1! Det är nästan för bra för att vara sant!
Och jag undrar om inte radiokorrarna bräcker TV korrarna. Dom är fantastiska!  
Detta mina vänner är public service, och jag gillar det!

Varför? undrar du kanske om du ens har orkat läsa så här långt.
Jo de hjälper mig se en större bild av världen, de blir mina förlängda ögon och öron. Om de gör sitt jobb bra får jag inblick i en bit värklighet, av människors situation och vardag från vår planet som jag annars hade missat. 
Jag tror nämligen att vi förstår vårt eget samhälle bättre om vi ser den större bilden.
Varje dag skrivs historia och det som händer på andra sidan jorden påverkar oss. Och kanske ännu mer skrämmande eller inspirerande, det vi gör eller inte gör här och nu påverkar andra människor väldigt långt bort!

Mer än någonsin förut är det sant.

Men jag erkänner att jag emellanåt känner mig både nyhetstrött och hjälplös. Och jag erkänner gärna att texten här ovan känns en aning pretto, (nu kan du uttrycket!) men jag tänker hylla alla utrikeskorrespondenter lik väl i kväll.

Journalister är viktiga, deras insats spelar roll, kanske större än vi inser.

Min bön ikväll: GUD HJÄLP MIG leva trovärdigt. Mot mig själv, nära och kära som är här där jag är. Och trovärdigt i ett större perspektiv. Hjälp mig orka fortsätta bry mig, hjälp mig göra skillnad för någon. Amen.

Ikväll va vi med konfagruppen och lyssnade på en kille som berättade sin story. Värdetransportrån, våld, skådespel, lögn, svek, ånger, Guds förlåtelse, försoning. Förvandling. Frid. Nytt liv.
Det va coolt. Hans livsberättelse berörde både mig och de hundratalet konfirmander som var där starkt.
Men såhär efteråt ringer "pastor Gustavs" avslutningsord i mitt huvud.

"Du har också en livsberättelse, den är lika intressant. Nu har du chansen att väva in Gud i din berättelse, hur ska din story fortsätta?" 

Killen jag lyssnade på idag hade gärna varit utan en hel del val och händelser i sin story.
Men hur ska min livsberättelse berättas? Och din?

Och så tänker jag på en annan god vän och kollegas ord som aldrig är för sent att leva efter. "Du var kanske inte ett föredome i vad du gjorde, men du kan bli ett föredöme i hur du hanterar det".

Goda ord en tisdagskväll.
På återseende.

Nu har jag varit en väldigt frånvarande bloggerska de sista veckorna!
Problemet har dock inte varit att jag inte haft något att skriva om... Tvärt om, det har varit fullt upp!


Läger är som rena julafton för en ungdomspastor!
Jag passar på att lägga upp ett par sköna Åre-bilder så ni ser att jag har haft det bra!




Over and out!