Ikväll va vi med konfagruppen och lyssnade på en kille som berättade sin story. Värdetransportrån, våld, skådespel, lögn, svek, ånger, Guds förlåtelse, försoning. Förvandling. Frid. Nytt liv.
Det va coolt. Hans livsberättelse berörde både mig och de hundratalet konfirmander som var där starkt.
Men såhär efteråt ringer "pastor Gustavs" avslutningsord i mitt huvud.

"Du har också en livsberättelse, den är lika intressant. Nu har du chansen att väva in Gud i din berättelse, hur ska din story fortsätta?" 

Killen jag lyssnade på idag hade gärna varit utan en hel del val och händelser i sin story.
Men hur ska min livsberättelse berättas? Och din?

Och så tänker jag på en annan god vän och kollegas ord som aldrig är för sent att leva efter. "Du var kanske inte ett föredome i vad du gjorde, men du kan bli ett föredöme i hur du hanterar det".

Goda ord en tisdagskväll.
På återseende.