Ja så bloggar jag igen efter påtryckningar. Så varsegoda Agnes och Jossan, jag skriver först och främst för er idag!
Och hoppas att alla ni andra också känner er välkomna.

I helgen rymdes livets ytterligheter. Släkten samlads i gravkapellet för ett sista avsked. Gamelfarbror Olle har levt färdigt här på jorden och vi var alla där för att hedra hans minne. Olle slutade aldrig vara nyfiken på livet, han hade glimten i ögat och såg människor.
Vid kistan sa en vän till honom "Tack Olle för att du hjälpte mig din sista dag". Hans ord stannade kvar hos mig. Sån vill jag också bli! Leva ett sånt där "Others first" liv.

Och sen va det bröllop. Vilken lycka när två vänner säger "ja" till varandra! Det va en riktig fest. Rebecka som stod brud i lördags är en riktigt skön människa. Så trygg i alla lägen. Får andra att känna sig sedda. I högklackats eller militärkängor är hon sig själv. Mer livsinsperation av goda människor alltså.

Sen sjöng vi adventspsalmerna i Vimmerby kyrka och jag rotade fram ljusstaken när jag kom hem på söndagskvällen. Nu är adventsljusens tid här och jag tänker njuta!
På återseende!